Sigtuna litteraturkväll 2011

Detta bildspel kräver JavaScript.

Filmtajm 2 – Om litteraturpedagogik på Valstaskolan

Filmtajm 1: Valstafilmen om språkets betydelse för alla ämnen

Bildspel 8abs arbete med läsprojektet ”älskar-hatar”

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sigtuna litteraturkväll i Märsta – Vi är med!

Den 21 november kl. 19.00 arrangeras en magnifik litteraturkväll i Kulturum.  Stora författare som Jonas Hassen Khemiri, Majgull Axelsson, Martina Lowden och Sara Parbo pratar om läsande och skrivande. Det blir även musik och dramatik. Dessutom är VI med!

Sex elever från klass 8 ab, Margareta Ö och jag själv är med på scen för att berätta om Jenny Downhams bok Älskar – hatar och vårt läsprojekt.

Litteraturkvällen arrangeras av Destination Sigtuna  samt vår samarbetspartner Brombergs Bokförlag.

Här klickar du för att köpa biljett.

See you! /Åsa

älskar – hatar (11): Melisas favoritkaraktär

Min favoritkaraktär i boken Älskar – Hatar är Mikey. Jag beundrar honom för att han vågar satsa så mycket och att han skyddar sin familj. Man ska inte starta bråk direkt men man ska aldrig låta någon trycka ner en heller tycker jag. Man såg helt olika sidor av Mikey när han var med Ellie och när han var med Jacko. När han var med Jacko spelade han att han var farlig och gick runt och slog folk, och när han var med Ellie så var han lugn och ödmjuk.  Alltså så var han mycket mer positiv med Ellie vilket vart jättebra tycker jag. Jag älskar verkligen den här boken. Jag skulle kunna läsa den tio gånger om. Det är verkligen en bok jag rekommenderar.

/Melisa

Amanda Svensson nominerad till Augustpriset

I våras berättade författaren Amanda Svensson för Valstas nior om sin då kommande bok Välkommen till den här världen. Nu är hon nominerad till det prestigefyllda Augustpriset för den romanen. Ett jättestort grattis till Amanda för nomineringen!

Homosexualitet – Om att bli nekad ett liv. En krönika av Linnéa

Du känner att du har hela ditt liv planerat. Du vet vad du vill i framtiden. Ända sen du gick på mellanstadiet har du drömt om en lång utbildning, att få gå på en stor och bra högskola för att få den utbildning du vill ha. Allting i ditt liv verkar gå din väg.

Men sen blir du kär

Hon är det vackraste du någonsin sett. Hon lyssnar på dig och förstår dig. Hon är perfekt men helt ovetande. Precis i den sekunden så brister allt. Hela din framtid.

Du blir diskriminerad av högskolor som vägrar att acceptera dig, trots allt det hårda arbete som du har lagt ner för att få perfekta betyg. Dina livsmål är raserade för att du, som så många andra, älskar.

Det är nästan, på ett sätt, roande att läsa om lagarna som tidigare fanns och som fortfarande finns när det gäller homosexualitet. Det är skrattretande hur folk såg ner på ren och skär kärlek. Under 1944 så slutade homosexualitet att vara kriminellt. Ja, du läste rätt. Det var kriminellt att älska. Men fortfarande så klassades homosexualitet som en mentalsjukdom. Du vet, galna människor i tvångströja som sitter i vadderade rum och vaggar fram och tillbaka. Det var så de såg på dig. Det var något fel på dig och på sättet som du älskade.

Så homosexualitet var kriminellt. Det var ett brott mot lagen att älska en annan person. Vilket straff ger man en person som älskar?

Men självklart är det skillnad mellan 1600-talet i Sverige då man avrättades direkt, om man jämför med nu 2011 då man äntligen får ingå äktenskap och adoptera barn som homosexuell.

Fast det är ju inte så här bra i alla länder. Homosexualitet är fortfarande förbjudet i cirka 40 länder i världen och i vissa länder kan man fortfarande dömas till dödsstraff.

I vanliga fall kan jag se ganska subjektivt på saker och ting, men homofobi är verkligen helt oförståeligt för mig. Hur kan man se ner på kärlek? Hur kan man peka på två människor och säga att deras kärlek är synd? Det låter extremt klyschigt att säga det, men är inte kärleken det viktigaste vi har?

Linnéa 9c

Skaffa dig en egen åsikt! En krönika av Naba

Har du någonsin hört talesättet ”Alla muslimer är inte terrorister men alla terrorister är muslimer” vad tänker du då? Tänker du ”Ja det är sant” eller tänker du det motsatta? Får jag då fråga dig vilka tankar som kommer upp i ditt huvud om jag säger en kristen, en jude eller varför inte en buddhist?

Anders Behring Breivik då, tänker du genast att han var kristen? Vilket fack placerar du och media in honom i först? Låt mig gissa.  Det blir fört att han är norrman, sen att han är högerextremist och sist att han är kristen. Varför är det så? Är det för att han inte går runt i turban och skriker Allahu akbar? Är han inte lika mycket terrorist för det? Ska vi inte ta och bli rädda nu för att norrmän ska spränga oss i luften, så som vi är rädda för att muslimer ska göra? Okej, jag menar så här: Om en Abdullah Omar bin Mohammed spränger Sveriges riksdagshus och skjuter vilt på ungdomar ute på en ö, ärligt talat, skulle då inte din första tanke vara att ”han är muslim!” Eller skulle du tänka ”det är en arab” eller ”det är en högerextremist” och slutligen ”det är en muslim”? Jag har väldigt svårt att tro på det. Visste du förresten att förra året så skedde det tre ”lyckade” och tre ”misslyckade terrordåd i islams namn. De övriga 246 dåden stod bl.a. kommunister och nationalister för.

Det jag vill säga med den här krönikan är: ”Think outside the box! Följ inte strömmen. Följ inte strömmen som har en förutfattad mening om muslimer. Läs på och skapa dig en egen åsikt.

Naba 9c

Vems liv? En krönika av Albertina

Ibland fattar jag inte vem jag är. Det känns som jag är frånvarande men ändå här. Jag är inte jag helt enkelt. Jag känner mig knäpp för vem tappar bort sig själv? Ibland hatar jag mig själv för att jag presterar dåligt och för att alla andra är så himla mycket bättre. Har du också känt så?

Att vara ”jag” kan ibland vara det svåraste som finns för man måste först veta vem man är. Jag vet egentligen inte vad jag vill få fram med den här krönikan. Jag vill kanske inte få fram något alls? Men jag vill skriva för mina fingrar rör sig över tangentbordet och målar upp en text framför mig. Det känns som om jag skriver helt från hjärtat, så där direkt. Fast vad skriver jag om? Kanske ska jag ta och berätta om något som stör mig i mitt liv just nu? Mitt gymnasieval. Mina föräldrar vill att jag ska bli något stort, läkare eller advokat eller något annat jobb där man tjänar massor med pengar. Men jag vill inte alls bli något av det där. Jag har andra drömmar. Jag har bara spelat basket i två år och åtta månader men ändå är det hela mitt liv. Jag är fast i det eftersom jag älskar det så mycket och eftersom jag har en stark vilja att bli basketspelare. Men hela min familj är mot mitt val. Från alla håll hör jag dem, till och med i mina drömmar.”Du kastar bort ditt liv” det hjälper inte att jag säger att jag har planerat att ha en utbildning vid sidan av min basketkarriär. Nej, ingenting hjälper. Det är jobbigt att tvingas gå runt och tänka på att januari närmar sig, eller för min del november eftersom det är då som ansökningarna till idrottsprofiler måste vara inne. Men jag ska bita ihop har jag bestämt. Jag vet att jag klarar av mycket mer än vad jag tror.

Många människor dras med av sina föräldrars önskningar för att de inte vill såra dem. Men är det bättre att såra sig själv? Jag hatar inte mina föräldrar bara för att jag väljer en annan linje än den de önskar. Jag älskar dem så mycket att jag vågar stå för min åsikt och mitt val. Varför ska man utbilda sig till något man inte vill om man har möjligheten att satsa på det man vill? Vi lever ju bara en gång så varför inte bara köra på och aldrig stanna på vägen. Fullföll det du tycker är rätt för i slutändan är det du som ska vara glad och nöjd med ditt liv. Om du inte vågar så kanske du kommer att ångra det om 20 år när du sitter där hemma arbetslös och inte har den blekaste aning om vart livet tog vägen.

Jag är 15 år men ändå undrar jag vart mitt liv har tagit vägen, eller har det bara börjat?

Albertina 9c